Sidvisningar

Gualövs kyrka

Kyrkan är från 1100-talet och ligger vid Ivösjön 

Gualöv är en romansk kyrka med kor, absid och ett skepp, som under senmedeltid förlängdes åt väster. Kyrkan har aldrig haft torn utan klockstapel. Vid restaureringen 1952 frilades målningar från två perioder, romanska i korbågen och gotiska i valvkapporna.

Då hittades också en blyask som låg under en täcksten i altarskivan. Det var vanligt att man vid kyrkans invigning lade ned en relik i huvudaltaret. I altarskivan av sten höggs en liten kammare ut och här doldes en ytterst värdefull relik, kanske av något vördat helgon. Den biskop som invigde kyrka hade med sig reliken och den skrinlades under högtidliga former. En täcksten lades över kammaren och allt förseglades så att den dyrbara reliken inte skulle stjälas.


Den lilla blydosan är två och en halv centimeter i kubform. Den var inlindad i ett pergametblad och inuti fanns en benflisa och en pergamentlapp, omsorgsfullt inlindade i en sidenduk. Frågan är nu om föremålen kan närmare bestämmas till tid och ursprung. Det ser ut som om reliken kommer från en barnkäke, och det verkar då osannolikt att det kan vara en äkta helgonrelik. Blydosan med innehåll har undersökts av riksantikvarieämbetet och man har kunnat tyda en stor del av texten på pergamentbladet. På vidstående bild syns tydligt orden "Domine Jesu." Riksantikvarieämbetet har felaktigt angett att bladet kommer från Karl XII:s bibel. Docent Claes Gejrot skriver följande till församlingen i Gualöv:



"Handskriftbladet från Gualöv är en del av ett medeltida breviarium. Det är fråga om ett fullständigt breviarium (med både lästexter och sångtexter).Texterna på de två sidorna innehåller läsestycken och sånger till sankt Lars (Laurentius). Skriften är karolingisk minuskel. Texten är dessutom försedd med notation, närmare bestämt neumer utan linjer. Proveniensen är inte helt klar, men troligen kommer handskriften från franskt eller tyskt område. Det står helt klart att det är fråga om en mycket tidig handskrift. Dateringen (som grundar sig på skriften och notationen) bör hamna någonstans inom perioden 1050 - 1150. Kanske är det mest sannolikt handskriften härrör från 1000-talets andra hälft. Den mer precisa dateririgen är avhängig av hur man tolkar notationen. Vad gäller innehållet på båda sidorna kan jag bland annat urskilja följande: Antifon: Beatus Laurencius orabat dicens, Domine Jesu Christe, Deus de Deo, miserere mei servi tui. Prosa: Quia accusatus non negavi nomen sanctum tuum*  Responsorium: Noli me derelinquere, pater sancte, quia thesauros tuos iam expendi! -Non ego te desero, fili, neque derelinquo. Sed maiora tibi debentur pro fide Christi certamina. 
Översättning av den identifierade texten i dokumentet från altaret i Gualövs kyrka: Antifon: Den helige Laurentius bad: Herre Jesus Kristus, Gud av Gud, förbarma dig över mig, din tjänare.Prosa: Anklagad därför att jag inte förnekat ditt heliga namn ... Responsorium: Överge mig inte, helige Fader, därför att jag redan har betalat ut dina skatter. -Jag skall inte svika dig, min son, och inte överge dig. Men du är bestämd till större strider för tron på Kristus... (eg: Men större strider tillkommer dig för tron på Kristus ...) 
Dessa texter som alla hör till sankt Lars' fest (-10 augusti) finns i tyckt version till exempel i Breviarium Lincopense (ed. Peters 1950- 58), s 751 ff. "

Mycket tyder på att kyrkan invigdes till Laurentius, kanske redan i slutet av 1000-talet och att man då lade ner hans reliker i altaret. Den östra valvkappan i skeppets andra fack har en bild av helgonet. Idag finns fragmenten åter på plats i Gualövs kyrka och de förvaras på ett mycket betryggande sätt bakom ett tjockt skyddsglas. Läs mer om relik och pergamentblad: Karlsson, Mattias Konstruktionen av det heliga s 468 f. 


Kyrkan smyckad 1430-60 av Fjälkingemästaren

Fjelkingeverkstaden har varit verksam ett flertal kyrkor i nordöstskåne. Ivö, Kiaby, Kviinge, S:t Olof, Vallby, Vitaby, Önnestad, Ö. Hoby och Ö. Vemmerlöv. Här i kyrkan är det en vanlig komposition med en domedagsscen åt öster. Kristus sitter på regnbågen och är flankerad av Maria och Johannes döparen. 

De fördömda förs till helvetet.  Enligt textbandet 
säger de: "Ve, Ve, Ve oss"

Målning i triumfbågen 1150-75.
Kyrkans stiftare Ugitus

Den manlige stiftaren står på norra sidan och ser in mot absidens centrum där det säkert har funnits en kristusbild. Fötterna vila på en ram som finns runt omkring en änglabild. Kanske bär han en grå brynja av järningar och en röd kappa som är fordrad med ekorrskinn. Den högra handen vilar på svärdfästet och den vänstra håller om en treuddig stridsfana. På huvudet har han en hjälm som höst upp avslutas med en knopp. Det är en man som har låtit avbilda sig som en mäktig krigare. Ortnamnet Gualöv skrevs tidigare Guthælef är bildat av mansnamnet Guthi och -löv, som betyder överlåtet gods eller lämning. Guthi skulle då vara han som grundat orten och kanske är det samma person som finns avbildad i triumfbågen och där har namnet Ugitus. 


Kyrkans stiftare: Hialmsvith

Den kvinnliga stiftaren har förnäma kläder enligt 1100-talets mode. Hon är klädd i ett gulaktigt ytterplagg (bliaut), vars vida ärmar nästan räcker ner till marken. Detta plagg kan också identifieras på Bayeuxtapeten. Nedtill syns den vita underkjolen och fötterna sticker fram med röda spetsiga skor.   Manteln har ett blågrått rutmönster och är fordrad med gråverk. På huvudet har hon en vit linneduk, där vecken syns som blåa streck. Duken hålls samman av en gulfärgad ring, kanske en guldring som matchar hennes ytterplagg. Hon läser ur en bok och håller ett långt ljus i handen. Kanske ska det tyda på någonting i begravningsritualet. Målaren har fått i uppdrag att framställa en förnäm och modemedveten dam som har lämnat detta livet. Hon är saknad av sin man, som till hennes minne och eviga väl har låtit smycka kyrkan med bilder. 




Mellan de båda stiftarna högst uppe i triumfbågen finns en ängel med ett språkband. Inger Yrild Ahlstedt har efter ett omfattande tolkningsarbete lyckats få fram texten: "TU UCITUS HANC BASILICAM PICTURA DEORNASTI / PRO ANIMA CONIUGIS TUE HIALMSVITH OB SPEM VITE ETERNE" vilket betyder: "Du Ugitus har prytt denna kyrka med målningar för din hustru Hialmsviths själ i hopp om det eviga livet." Det är en rörande kärleksförklaring till den döda hustrun.

Ugitus har inte endast låtit avbilda sig själv och sin hustru utan också bekostat målningar i hela den romanska kyrkan. Det finns färgrester i absiden (en Kristusbild?) och framför allt ovan valven på triumfbågsväggen, där resterna kan tolkas som en bild av den himmelska staden. På norra muren, ovan valven, finns en man med gloria och stav i handen (en biskop?) och längre mot väster syns tre gestalter.
Läs mer om målningarna:
     Rudling, Kajsa. Bilden av den kvinnliga stiftaren
Yrild Ahlstedt, Inger. En romansk inskrift i Gualövs kyrka.

See more of my photos at
Shutterstock

Inga kommentarer: