Sidvisningar

Stehags kyrka

Kyrkan har målningar som har tillkommit någon gång 1200-10. På kyrkogården finns romanska gravstenar

Läs mer om kyrkan på Östra Onsjö församlings webbsida.

Triumfbågen och korväggen är rikt utsmyckade med målningar 
Altarskivan och relikgraven med rester av bly och järn 
På den gamla altarstenen finns fyra konsekrationskors inhuggna och en relikgömma är placerad mitt emellan dem. Här har en mycket dyrbar relik förvarats och den var täckt med bly och järnbeslag så att ingen skulle kunna stjäla den. Det var nödvändigt att ha en relik när kyrkan invigdes av ärkebiskopen i Lund. Det är mycket troligt att ärkebiskopen som finns avbildad på södra sidan i triumfbågen, var en av kyrkans stiftare och att han vid invigningen förde med sig en relik av Dionysios, som var kyrkans skyddshelgon. I Lunds domkyrka fanns nämligen tre reliker av helgonet.


I en prästrelation från 1691 står att läsa."Stehaf kyrka kallas S:ti Dionysii, bleff indivet aff biskop Börge anno 1503, och är indlagt uti alterfoden heligdom aff de 11 000 jomfruers ben". Det rör sig troligen om en återinvigning efter en tillbyggnad. Man har också funnit Sehags kyrkas sigill, föreställande S:t Dionysius. Det kan också ha varit placerat i relikgömman. (Karlsson, Mattias Konstruktionen av det heliga s 493). Sigillet är från början av 1500-talet och föreställer Dionysius i en lång dräkt med hängande ärmar. Han håller sitt avhuggna huvud i en uppslagen bok.

Altaret har en målad bild av Dionysios. Sanctus Dyonisius 
huius Ecclesiae Patronus. Bild
På den norra väggen bevaras ofta målningarna allra bäst
Norrväggen har tre etager av bilder, vilket avspeglar ställningarnas höjd
en berättelse från gamla testamentet?
Alldeles över fönstret finns fragment av en ängel och rester av apostlar eller profeter.  Tre personer håller textband i händerna och en av den har ett A i sitt namn. (Helgesson läser OA). Den mellersta personen hälsar eller säger farväl. Denna rad fortsätter ovanför valven och även på triumfväggen finns bilder. Under fönstret finns nästa ”våning” av målningar. På nordväggen har målarna haft ställningar och målat i tre olika etager, vilket tydligt är avgränsat med vågräta band.

Dionysius och avgudarna
Söder om fönstret kan man se rester av en scen från legenden om Sankt Dionysius. På en pelare står en avgudabild och det berättas i legenden att den störtade ned när Paulus predikade på areopagen. Dionysius är nämnd i apostlagärningarna 17:34 men hans dyrkan har senare sammansmält med ett franskt helgon: Sankt Denis som blev halshuggen på ”Martyrernas berg” (Montmartre) och begravdes där senare den gotiska klosterkyrkan Saint-Denis byggdes.

Saint Rieule förstör avgudabilderna.
Ur det franska manuskriptet: Vie de
saint Denis. XIIIe (1317)
Det är ganska svårt att se vilka personer som är målade på den norra korväggen. Den gröna slingan till vänster är troligtvis ett träd som avgränsar mot en annan bild. Tre personer framträder varav den första knäfaller och håller något i handen. Är det tre vise män med gåvor eller Mose med kopparormen?  En apokryf legend berättar att när den heliga familjen kom till Egypten gick de in i ett tempel och då störtade avgudarna till marken. Denna berättelse skildras även i Biblia Pauperum.

Vidstående franska manuskript har samma uppbyggnad och det är troligt att ett samband finns med målningen i Stehag. Det föreställer Saint Rieule, biskopen i Reims på 600-talet.


Senromansk bård på norra sidan av triumfväggen ovan valven
Ur Helgesson, Anders Stehags kyrka
På norra sidan om kyrkans mittaxel finns denna bård. I den övre och undre delen går  horisontella band och däremellan syns rester av en bård som har krönt en större målning. Det är mjukt rundade cirklar som bildar ett mönster i två rader. Everöds kyrka har en liknande bård och den har målats av samma verkstad. Det vanligaste mönstret högst upp på triumfväggen är meanderslingor eller en veckad bård. 

Konung Knut VI 1182- 1202
I triumfbågen finns en kungabild. Han har ett fint friserat hår bär krona på huvudet och ett riksäpple med kors i vänster hand. I höger hand håller han ett scepter, som är krönt med en fransk lilja (fleur-de-lis), en medeltida fransk kungasymbol. Bilden är inte ett personporträtt eller ett konstverk i vår mening, men målaren har ändå gjort ansiktet porträttlikt med en individuell prägel. De romanska bilderna tillkom i avsikt att ära Gud och var mycket formbundna av ett bestämt bysantiskt bildspråk. Överst kan man läsa: KANUTR. (Kanut Rex) Det vill säga Knut VI som regerade 1182–1202. Han finns också avbildad på mynt som slogs i Lund.


Knut den VI:s sigill och vapensköld (wikimedia)

Ärkebiskop med kräla och mitra
Vem är ärkebiskopen mot syd? Den gamle Absalon eller Andreas Sunesen, som installerades 1201? Absalon hade en mycket restriktiv kalkmålningspolitik, så därför är det mera troligt att det är ärkebiskopen Andreas Sunesen som finns på sydsidan av triumfbågen. Han var en mycket lärd man och hade studerat i Bologna, Oxford och Paris och var bekant med franska förhållanden.


Vem är den knäböjande mannen under kungen?

Han uppvisar stora likheter med en av de vise männen som bär fram sina gåvor i Bjäresjö kyrka. Pelaren på framsidan av korbågen skulle i så fall vara en fortsättning på bildserien och tillhöra Marias tronstol eller vara en avgränsning mot de två andra vise männen. Liknande bilder finns i Hofterup, Fjenneslev och Jelling. De heliga tre kungarna går eller nästan trippar vördnadsbjudande framåt i ett så kallat ”bysantinskt knälöp”. Det var en österländsk sed att nalkas kejsaren på sviktande knän. Men det är kanske inte så troligt att vi här har en scen från trettondagens hyllning av jesusbarnet, utan det är en annan person vi ser.

I korbågen framställs ofta Kains och Abels offer, så till exempel i Ballerup, Tamdrup, Ölsted, Egnum, Fårup, Tyvelse och Örridslevs kyrkor. Enligt berättelsen i gamla testamentet frambär de sina offergåvor till Gud: Abel ett lamm som Gud accepterar och Kain en kärve som Gud inte tar emot. Av tradition är Abel målad i norr och kan ha lång fotsid mantel eller knälång dräkt, ibland håller han sitt lamm med täckta händer. I korbågen står både Kain och Abel i upprätt position när de nalkas Gud, men här i Stehag har personen en knäböjande gång. Skall vi tolka honom som Abel, som i vördnad bär fram sitt offer till Gud, markerad som lammet högst upp i bågen? Det ser närmast ut som ett föremål han håller fram och inte ett lamm.

Kan det vara en stiftare som räcker fram en kyrkomodell eller ett dyrbart föremål, kanske en relik som gåva vid kyrkoinvigningen? I den framsträckta handen kan vi ana en rund båge. Möjligen en bägare? Men konturerna är mycket svaga. Ibland förekommer det bilder på dem som bekostat kyrkobyggnad och målningar. Det kan till exempel då stå skrivet: Bed för oss, eller liknande ordvändningar. Stiftare som står upp och räcker fram sin gåva finns bland annat i Vä, Vallkärra, Gualöv, Slaglille och Hagested. Stiftarna brukar stå upprätt och stolt räcka fram sina gåvor, en kyrkomodell eller ett dyrbart föremål. Här skulle det möjligen kunna vara Konungens tjänare som får bära fram gåvan, och då inte har samma stolta gång som om det varit konungen själv som överlämnat dyrbarheterna. Om nu en fullständig analogi ska följas med den södra sidan så borde det här vara ärkebiskopens tjänare som räcker fram någonting värdefullt till Gud. Kanske har kung och ärkebiskop uppträtt tillsammans som stiftare? Kain- och Abelmotivet är svårt att tänka sig om man tolkar det i förening med kung och ärkebiskop. Ärkebiskopens gåva kan knappast ha förkastats, likson Kains kärve på den södra sidan.

Men vilken typ av bild är det nu i Stehag? Är det Abel som bär fram sitt offerlamm som i Örridslev eller en stiftarbild som i Hagested eller en av de vise männen som i Bjäresjö?  Det finns olika tolkningsmöjlighter. Kan Du hjälpa till att lösa gåtan?


Örridslev kyrka
Hagested kyrka


Bjäresjö kyrka

Maria och Johannes döparen med textband
En ängel som vaktar paradisets port
En stenmästares signatur
På stenen finns de inhuggna bokstäverna IohANNES. Det kan vara namnet på stenmästaren som byggde kyrkan. Stenen är kilformad och har troligen varit en låssten i en valvbåge. Stenmästaren hade som sin signatur en rundad fyrkant och den finns på ett fyrtiotal ställen i kyrkan, bland annat på den norra ingångens dörrpost och på sydportalens östra kapitäl. Samma stenmästarmärke har återfunnits i Lunds domkyrka.

Timmermansmärke på hanabjälken
Timmermansmärke
Läs mer om timmermanskonst i Lunds stift

Källor: Helgesson, Anders Stehags kyrka. Några medeltidminnen (Lunds stifts julbok 1922)

See more of my photos at


Inga kommentarer: